Maarianhome 2005-04-25 HH

 2005.04.25 Home HH

Home 2005-04-25

HåHåJahJah Broder.

Tänkte trötta Dig med ännu några nattliga tankar, innan posten öppnar för dagen. En dystert bakfull dag börjar ta slut. Blev väckt vid tolv av att Anni absolut ville komma in på internet. Jag visste inte varför inte kontakten funka förrän jag lite senare satte mig in i problemet. Berodde på att jag dragit ur en stöpsel till det externa modemet, för att få ljus i lampan i mitt arbetsrum dit jag tagit min tillflykt i den månfulla natten.

Gick ut på gården och knipsade kvistar och lyssnade på Through the Past Darkly (Big Hits Vol. 2). ”What a drag it is getting old”. Hade bjudit in morsan på entrecote så när hon kom fick jag sätta igång med att kocka. Glömde visst att bulta biffarna, så de blev sega. Alltid lär man sig nåt. Visade lite bilder från Eckerman och Torshavn, digitalt på den bärbara. Då jag körde hem Maj-Lis var klockan ½ 19 och jag gick via arbetsrummet till Medis där Sega Gubbar hade ett avslappnat rep: Tuxedo Junction, Do You Know What it Means (To Miss New Orleans), S:t Thomas, Visa från Utanmyra, Pennies from Heaven och Sweet Georgia Brown!

For sen till jobbet och gallrade genom posten. Hade 211 spam. Höll på i ett par timmar och förberedde återkomsten imorgon. Mycket vagt att ta tag i, och jag vet inte riktigt hur jag ska orka. Kom hem vid ½ 12 då Anni redan gåttåsova. Riitta låg och läste nån religiös skrift i sängen. Nattens konflikt ligger i…

Gick till arbetsrummet och började reda upp i de arkiv som jag hämtat från morsans källare. Försöker få koll innan det är dags att slänga dem för gott. Slängde en hel del gammalt skolmaterial och stötte på en uppsats från 1972 som på något nära sätt anknyter till mitt liv just nu. Jag hade tillsammans med Georg Stefan (1953-) och Kent Folke (1954-) gjort upp släktträd på en uppsats som jag tvingats skriva som ett led i vägen mot en mognadsexamen. Jag hade bara kommit två generationer i mitt träd, medan Stefan och Kys hade namn på farfarsfar.

Ännu intressantare var att jag som tema för uppsatsen, bland 12 som vi hade att välja emellan, valt att rekommendera, presentera Stäppvargen. Har flere gånger de senaste åren funderat på att läsa om den. Såvitt jag minns hade HH bestämt sig för att ta livet av sig vid 50. Jag har undrat hur det skulle kunna appellera på min livssituation i dessa tider. Istället för att ge mig tid och ro till att gräva i min litterära själ valde jag dock att improvisera året innan 50.

Jag slängde för det mesta ihop mina uppsatser på nolltid och fick kritik för det. Måste fylla ut timmen med att göra nåt annat, rita, plita eller såsom här komma med ett litet finurligt, men allvarligt menat bonusspår.

Uppsats

Tom Eckerman

Klass VIII A 201172

En roman som jag kan rekommendera

En roman  som jag gärna vill rekommendera för mina läsare är Hermann Hesses mästerverk ”Stäppvargen”. Främst tack vare denna bok fick Hesse Nobelpriset i litteratur. Hesse har också skrivit en hel del andra böcker av hög klass såsom ”Demian”, ”Glaspärlespelet” och ”Siddharta”, men här skall jag alltså försöka redogöra för ”Stäppvargen”.

”Stäppvargen” (”Der Steppenwolf” i original) är en mycket svårläst bok. När jag själv läste boken fick jag börja om tre gånger med långa mellanrum innan jag kom igenom den. Alltså, jag tröttnade efter 20 sidor och lade undan den, lät den ligga i ett halvår. Sen när jag tredje gången äntligen kom igång med boken och kom in på Hesses tankegångar kunde jag inte sluta förrän jag läst hela boken. Boken handlar om Harry alias Stäppvargen, en tillbakadragen person. Hesse använder i boken jag-formen som berättar-sätt. Harry, som en tid bodde hos romanens jag-person i ett hyresrum lämnar efter sig några anteckningar. Berättaren, som blir intresserad av den besynnerlige författaren Harry, läser dessa anteckningar och fyller i med små iakttagelser som han gjort vid de få tillfällen han varit i kontakt med denne Harry.

Hela innehållet i boken verkar som om det skulle sväva i en sorts drömlik atmosfär och det har ofta hävdats att Hesse speciellt i denna bok tagit intryck av Sigmund Freuds psykoanalys. (lärarkommentar: Uttryck samma tankar med andra ord! Skriv t.ex. Romanen har en egendomlig, drömlik atmosfär)

Stäppvargen hittar på gatan en inbjudan till någotslags möte för ensamma själar. Detta är upptakten (början) till en massa (mängd) upplevelser som kommer att förändra hans liv.

Jag skall inte här berätta om vad boken innehåller för jag tror att nästan varje ord i boken har en viss magi och vill inte och kan inte i ett kort sammandrag återge Hesses berättarkonst, utan den tycker jag att man själv skall få njuta av genom att läsa ”Stäppvargen”.

6-   Hesse grubblade över den moderna kulturens kris

*Skrattpyramid i samband med bifogade uppsats

Ha

Ha-Ha

Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Snyft-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha

*Du har berikat språket med ett nytt och roligt ord. 

Understrykningar och förfettningar är lektor MMs. Jag skulle gärna ha fått veta mer vad hon tyckte om mitt snyft.

TT

Nästa kväll

Posten var nog öppen men min dator på jobbet ville inte öppna den diskett jag laddat ner texten på. Tyckte att disken skulle formateras och det iddes jag inte försöka mig på för då kunde övriga filer på 144an ha försvunnit de också.

Var alltså på jobb heldag idag. Redde upp i högarna, svarade på e-post, planerade morgondagens boss-möte. Var hem på lunchen och åt löksoppa med Riitta som sedan följde med och hämtade ut biljetterna till nästa veckas kryss till Hfrs. 32e per skalle för hytt, frukost och middag. Vi far onsdag kväll 23.15 från Vikingterminalen. Kommer till Hesa 11.00 och åker tillbaka 19.00. Home 7.30 fredag morgon. MIFK spelar mot HJK kl. 14.00 på Flygaredan. Har Du lust att komma med och kolla om stadipojkarna klår m:hamnsgloparna eller v.v.? Tänkte bjuda John på kalaset om tiden passar den unge herrn.

Från Birkas kontor for vi till postterminalen vid flygfältet och hämtade ut den Strada City Bike som Riitta förärade mig i efterskott som påminnelse om att jag blitt 3x17. Bra drag i pedalerna och tre växlar. Tror jag tar mig en sväng till stan på kvällsbärs vad tiden lider. Man måste ju jobba på att hålla konditionen.

Efter lunchen gick jag och kollade om Stäppvargen möjligtvis var inne. En översättning från 1955 av Sven Stolpe. I en inledning över Hermann Hesse (1877-1962) skriver Anders Österling följande om romanen:

Den så kallade Stäppvargen är en förklädnad för författaren. Huvudpersonen berättar sina upplevelser i form av en jagskildring, som kvarlämnas i hans hyrda bostad när han en dag försvinner till okänd ort, kanske ur världen. Han heter Harry och presenteras som en lärd enstöring i femtioårsåldern, tillräckligt försedd med pengar, men annars med eller utan förskyllan ställd utanför samhället, närmast en trasisk existens. Presentationen är skicklig; det lyckas Hesse att från början skapa intresse för den gåtfulla figur och övertyga oss om att han inte bara är ett mysteriöst påfund. Under en av sina svårmodiga kvällspromenader i staden, till och från de små världshus där han söker glömska i vinet, får hjälten i sin hand en underlig broschyr som heter Traktat om Stäppvargen och bär mottot: Endast för förryckta. Det visar sig vara en kylig objektiv utläggning av hans egen själsbeskaffenhet. Han får där ett slags nyckel till sitt otillfredsställda liv: Han är en tvekluven varelse, halvt människa och halvt varg, och måste på grund härav leva i självmordsstämningar. Stäppvargens natur är de starka, vilda ursprungsdrifterna, som förtrycks och förnedras av den gängse moralen, av de från barndomen inpiskade föreställningarna om synd och skuld. Hans lyckomöjligheter är nu sorgligt förvridna: den som har stäppvargens eldmärke måste trava omkring i det borgerliga samhällets utkanter, jagad och skygg och förtvivlad. Genom de kränkningar och förödmjukelser som han lidit har han kommit att identifiera det mänskliga som idel feghet och dumhet, medan det ädla och fria en gång för alla tillhör vargväsendet, jenseits von Gut und Böse.

Stäppvargen, inledning av Anders Österling, ss. 8-9, Forum Sthlm  

Tryckt i Harrisonburg, Virginia USA 1980

Denne stäppvarg kunde gott stämma in på Eckermännen Leonard och John, som var försvunna i USA och Polen, och även den mystiske Mr. (troligen John?) Eckerman, som försvann från byn i Michigan efter att ha gett den sitt namn, och sedan bara spårlöst försvann. Och varför inte på den man som tar sin nya cykel och travar omkring i samhällets utkanter och försöker hitta nån håla där han kan söka glömska i ett stop öl på någon av stadens små etablissemang.

Damerna tittar på TV och färiskan Eivør Pálsdóttir sjunger ljuvt för mig från Trøllabundin tillsammans med Danish Radio Big Band…  och där drar Jens Møller just nu ett tenorsaxsolo i en gammal färisk hymn: Jag vil mig herren love 1569.

Anders Österling avslutar sin betraktelse över Stäppvargen med följande ord på sid. 10

När helst Hesse strör in musikintryck i berättelsen känner man likaså hur hans egen konst är intimt sammanvuxen med tonernas. Hans roman är komponerad som en sonat eller en symfoni.

Måste nog och ta och läsa Stäppvargen på nytt, sätta på Steppenwolf The Second på skivtallriken och snurra iväg i ”Magic Carpet Drive”. Men först hoppar jag på hojjen.

Tom Cyklist