Maarianhome 2005-04-18 Bö

 2005.04.18 Bö

Maarianhome 2005-04-18

After midnite, nytt dygn här på Jåland.

Broder,

Här sitter jag igen, på plats, men på väg. Kom in i Västerhamn vid ½ 19 i lördags, Riitta mötte. Jag var trött. Höll mig uppe till 23 anyway. Visade lite bilder från Eckerman, Hibbing, Minneapolis och Chicago, både stills och rörliga. Sov ut till över tolv, tog en dusch och satte igång diskmaskin, tvättmaskin och CD-spelare. Tim Eckerman kom först, sen försökte jag med ”Selfportrait”, men den ville inte min gamla Dual acceptera, så det blev Amos Lee istället. Riitta ville snacka och jag bjöd till i en timme, sen blev det som i ”To Ramona”, ”I forever talk to you, but soon my words will turn into a meaningless ring”. Berättade att jag i USA sett en annons där det stod: Ordinary women use about 10.000 words every day. 500 would do. Kommenterade det hela med att det nog måste ha varit en man som gjort den annonsen, och gick sen ut för att byta till sommardäck på Volvon. Vinterdäcken hade legat i bakluckan sen jag for. Svetten rann och jag stampade på muttrarna med hälsan som insats. Lyfte upp bilen med en dunk som inte var alltför pålitlig. Den gav som tur vika först när jag fått alla fyra sommarhjul på plats. Kommenterade det hela med att där sparade man in 80 €. ”99”, sa Riitta. Hon hade ringt runt men ingen hade tid. Att ha tid, ork eller lust är väl det som mycket går ut på här i livet. I Stockholm var jag 4 timmar i lördags, vandrade över Gamla Stan till Söder. Messade både Tommy och Ludde. Båda var onåbara eller hade inte tid, ork eller lust att svara på min förfrågan om vad som stod på när jag var i krokarna  Fick tag i Olle och Fidelia per mobil. Dom tyckte vi gott kunde ta en kaffe på ett gammalt danspalats som nån frikyrklig församling tatt över. Tog en omelett.

Hade inte fått mycket post vid frånvaron. Visa-räkning, Albanus medlemsbrev med inbetalningskort, Birka med 1000 plussapoäng och senaste numret av Uncut utan skiva. Dom skickar inte skivor till prenumeranter längre, p.g.a. rights. I butiksexemplaren får man§ höra hur dom som inspirerats av The Band låter, och  vad som inspirerat Robert Plant audiellt. Lyssnar istället på Cassandras ”Glamoured”. Hon sjunger just nu Willie Nelsons ”Crazy”. Anni laddar ner musik i massor från nån frisajt. Vill ha koll på rockhistorien. Jag hjälper till genom att ge henne Rolling Stone och Spin från USA. Och Marley´s ”Legend”. Och en T-shirt från Clark´s Mootel, Strongs, Michigan. Jag skickar med mina USA-brev så får du veta mer om vad som där hände. Kanske det kan intressera. Skulle gärna få feedback. När jag för en gångs skull sände Janne J i U-a ett tjockt brev, fick jag till svar att han trodde att jag äntligen kommit loss. Sen visade det sig att det var en finsk ungdomsbok som jag skickat, översatt och ville ha hans kommentarer på. Han tittade på texten och kom med rättningsförslag. Jag orkade aldrig slutföra arbetet. Försökte få svenska förlag att nappa men fick nej till att börja med, så jag gav upp. När Kurt Vonnegut nångång i livet fick ordentlig fart på sig och började kräva respons från omgivningen, gick han på så länge att han en dag upptäckte att han inte hade några vänner kvar. Likadant gick det för hans son Mark som skrev ”Express till paradiset”, en bok om en resa in i galenskapen. Den läste jag ett par gånger i 20-års åldern. Var på vippen att jag stal bibbans ex, men köpte den sedan på realisation. Kanske man skulle ta och återvända till den boken, den tiden, och se vad det var som var så fascinerande då. En bok av Tomas Löfström sket jag dock att lämna tillbaka. Det måste ha varit nån av hans böcker om Nepal eller Afganistan. Finns i mina högar som jag skall reda upp när tid, ork och lust finns. Om den finns?

Toni Morrisons ”Solomons sång” är den enda andra bok som jag tyckte passat bättre hemma hos mig än i Esbos hyllor. Tänkte en hel del på Solomon och hans sång när jag reste runt i USA. Han sökte sina rötter i Södern, jag i Norden. Han hittade mer än jag så här vid första försöket, men jag vill fortsätta efterforska i Eckermännens spår, från Boston via Michigan, Minnesota, Iowa och söderut. Skrev förresten en uppsats om Morrisons ”Song of Solomon” långt före hon blev Nobellerad. Använde sedan material jag hittat i den till en uppföljning: ”On Black English”, som visst var min pro-semi-essä i engelsk filologi och det som berättigade mig till en hum.kand. 1985. ”So it goes”, som Kurt V. upprepande skrev i nån av sina böcker, kanske Good Morning Mister Roosevelt eller nåt om skunkar. Den väldoftande skunken beskrev, en av mina favoritförfattare i början på 70-talet, Bosse Gustafson, USA som. Det var Johannes som tipsade mig om Gustafson.

Hannes dog i cancer vid 32, ”när allt börjat flyta så fint, och så kom den här skiten”, som han sa när jag träffade honom i ett vårfagert maj här i M:home 1986. Må han vila i frid, den gode Hannes. Vi stod och pissade öl i snön tillsammans som 17-åringar och svor varann evig vänskap. Han sa en gång senare till mig: ”Varför ska du binda dig vid något parti, sälja din själ för nåt så billigt”. Hannes som jag bodde hos i Bandhagen sommaren 1981, då jag gjorde Stockholms Extra-kt och konstiga kompositioner acappela på toaletten. Han ritade hus och pratade om Gropius och funktionalismen. Frank Lloyd Wright och Corbusier var andra husgudar. Wright sjöng ju Simon & Garfunkel om på albumet ”Bridge Over Troubled Waters”. Mycket av det Wright skapade finns i Chicago, där han även bodde en del av sitt liv. Stan är otroligt intressant arkitektoniskt sett. Skyskraporna fick mig att lyfta blicken ofta när jag vandrade downtown. Skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där ett tag. Vill du följa med?  

Det är vindstilla, halvmåne och stjärnklart i M:home, konstaterar jag då jag går ut på balkongen och drar en Camel. Före det konstaterade jag att även min skivsamling behöver redas upp när jag har svårt att hitta ”Blood on the tracks” och stöter på Miles ”´Round About Midnight”. Hittar även ”Sonny Rollins’ Finest Hour” och sätter på den istället för ”Shelter from the Storm” som jag dock hittade efter lite letande. ”Hold ´Em Joe” spottar Sonny ur sig  i Van Gelder Studio, Englewood Cliffs, New Jersey, July 8, 1965. När jag gick längs S Michigan Avenue natten till April 4 och stannade vid ett affischskåp vid Symphony Hall, kom en ung vaktmästare utspringande med en flyer för Yoyo Ma’s konsert följande söndag. Den var slutsåld så jag vet inte varför han ville informera mig om den. Jag såg att Sonny Rollins skulle spela April 22, och sa att jag trodde han var död. ”No, det är han inte men han spelar sällan nuförtiden, väljer noggrant var han vill spela”, sa den unge mannen och gick tillbaka in i sin tambur. Jag tackade och vandrade vidare in i morgonen längs Avenyn fram till 24th Street i The Windy City. Där blåser oxo The Idiot Wind och även där kan den vara svår att catcha, vinden som bär sina svar med sig Blowing. Jag börjar bli kryptisk som du kan see. Kan det bero på de sista dropparna Scottish Leader som jag hällde upp som sällskap i denna kalla natt? Are you following?

Riitta säger att Anni pratar musik och böcker med mig för att slippa gråta över den ansträngda familjesituationen. Dizzy gör en fantastisk vokal insats på ”On the Sunny Side of the Street” at Nola Recording Studio NY City, December 19, 1957 då Sonny Stitt hjälper namnen Rollins med tenorflåset. ”Manhattan” står på tur som spår nummer 4. Ingen ”St. Thomas” finns dock i sikte. Den körde vi med Gubbarna ikväll vid den sedvanliga söndagssessionen, som jag varit frånvarande från i tre veckor. Nu kör jag igen fram till June 9, då gigg på Odalgården väntar, inch’allah. Bättre att diskutera böcker och musik än att stänga in sig totalt i den regression det innebär att utsättas för sjukdom av fysiskt, men framförallt mentalt slag. Jag kommer ihåg hur förbannad jag blev på psykologilektionen i Lysse, när religionsläraren Mudde Granholm påstod att det var regression att se på film. Det hade han tagit ur Arvo Lehtovaaras bok ”Psykologi”. En föråldrad reaktionär skrift som vi var tvungna att svälja för att klara våra betyg. Jag blev ännu mer förbannad på att han sa att klassisk musik är en högre form av regression än rock. Rock dricker man till och försätter sig således i ett ännu djupare tillstånd av regression. ”Fuck You!” tänkte jag och försökte ge igen i studentskrivningarna där jag visste att nämnde Arvo satt i nämnden och kollade gymnasisternas alster. Det blev ett jävla liv i klassen när svensklärare Margueritte Midy läste upp min studentuppsats och efterfrågade elevernas synpunkt på alstret. 4 tyckte plugghästarna, 10+ tyckte Jonny Gammel som var emot allt och alla. Mig var han dock med till mer än 100 %. När Mme Midy frågade upphovsmannen vad han tyckte och tittade på mig så sa jag att ”Va, det e ju Du som skall sätta betyg?” Hon gav det fega 7+. Fuck her! 

Jag blev besviken på Uppsala-Kjell för att han inte reagerat på det brev jag skrev till honom innan min resa där jag förfrågade mig om möjligheten att träffas i morgon innan flyget till Färöarna lyfter tidigt tisdag morgon. Tar nu istället nattbåten från Långnäs om 22 timmar, vaknar upp i Sthlm 6:30 och hinner till ARN i god tid innan 9:20, då planet lyfter mot KBH. Far vidare till Torshavn där vi beräknas landa 13:45. Sen blir det jobb till torsdag morgon då ett plan tar oss nordiska kulturchefer tillbaks till KBH där jag tänkte stanna i ett dygn innan planet till ARN hjälper till med att lyfta mig norrut till ARN igen. Kanske tar Uppsala då? Får försöka få kontakt med den gode Kjell tills dess. Vad Dig anbelangar så blev jag också lite besviken för att Du varken fått iväg fax, mejl eller mess alt. samtal till 04575292929. Skulle be om att få några ex. av Här igen. Ett glömde jag på Digelius, det andra blev hos Tommy och jag hjälper gärna till med promotion här på ön. Kalla det för bön, bedjan, request eller ansökan, anything but Sue. Om Du inte kontaktar mig så kontaktar jag Dig. Ta det som ett löfte, inte som ett hot. Mig får du även tag på på eckerman@hotmail.com, what’s yours?             

Här på ön har det inte hänt mycket de två veckor som jag varit borta. Riitta påstår att hon känner sig bättre emellanåt. Mörn har tagit tillbaka sin stämning av LR. Niklas Lampi ger regeringen två marhällor och får kritik av Ålands framtid för att ha missförstått vad de egentligen talar om. Jag får höra att jag ser ovårdad ut och försöker se ut som en bohem i grått skägg och gråsprängt ohyfsat hår som halvt täcker öronen. Jag täcks nog gå på jobb imorgon igen, även om jag kan förvänta mig många frågetecken som folk tycker jag skall räta ut. Vete fan vet. Dags att försöka sova ett tag igen, klockan är 02:47, GMT+2. Och de sista tonerna av Sonnys soloversion av ”Body and Soul” har klingat ut. Sätter på ”Blood on the Tracks” spår 9. ”Shelter from the Storm”: ”It was in another lifetime…”

Hoppas Du mår åtminstone skapligt.

Tom Bohem